Roger och Lene hade sina klara roller i förhållandet. Så hade det varit sedan de träffades för snart 15 år sedan. Det fungerade, i alla fall för det mesta. Roger tog hand om hushållet mestadels. Han skötte tvätt, disk och städning. Maten delade de på. Lene var den som skötte inhandlingen av saker, och det gällde verkligen allt; såväl inredning som mat och artiklar som gjorde att Roger kunde utföra sina sysslor. Tvättmedel bland annat, och det är det som detta inlägg kommer att handla om. Tvättmedel och palltransport av detsamma.

Mycket nöje, hoppas jag!

Ett främmande nummer ringde i Rogers telefon strax innan lunch den tisdag då han jobbade hemifrån. Vanligtvis svarade han inte men numret såg förvånansvärt normalt ut. Inga 075-kombinationer alls, och därför svarade han.

• Ja, Rogge?
• Tjena. Du, jag har en palltransport här, svarade personen
• En..?
• Palltransport, jag svänger in på din gata nu.

Roger lade på direkt. Han hade bannemej inte beställt någon palltransport och det var han övertygad om att Lene inte hade gjort det heller. Varför skulle han eller hon ha gjort det? Nej, det var något skumt här och man skulle inte svara på främmande samtal sådär – framförallt inte när de handlar om beställningar och sådant.

Telefonen ringde igen. Det var väl själva fanken, hann han tänka.

• Ja?
• Hallå! Du har en palltransport. Den måste köras någonstans.
• En palltransport av vadå? Jag har inte beställt något.
• Det är i alla fall någon som heter.. Ehm, Lene som har beställt här.

Roger tänkte att den här personen minsann hade gjort sin research. Han kom därför med ett ultimatum. Han förklarade att han inte kommer att acceptera någon palltransport förrän han vet vad den innehåller. På så vis skulle han kunna avgöra legitimiteten i leveransen. Han kände sig som en diplomat, en förhandlade av rang.

• Ok. Jag kan gå ut och kika. Brb.

Där fick han såg han teg, tänkte Roger. Vilket genidrag. Nu skulle han säkert bara lägga på och åka och försöka lura någon annan med palltransporten istället.

• Tvättmedel var det. Från Ullared, tror jag i alla fall.

Om Roger någonsin fått ”äta upp sin hatt” förut på grund av att han haft fel så var det inget jämfört med detta. Oerhört pinsamt. Han öppnade porten för killen med palltransporten som stod och knappt kunde hålla sig för skratt. När Roger skrivit på och transportkillen var på väg tillbaka till sin lastbil ropade den senare:

• Du! Lycka till med tvätten nu!