Det var inte direkt så att det kom som en överraskning. Jag menar, vårt företag har växt stadigt under två års tid. Det var tvunget att hända nu när vi är fler än dubbelt så många som när vi flyttade till vårt gamla kontor. Nu har vi gjort en kontorsflytt på Södermalm till lokaler som är betydligt större och ljusare än de gamla vi hade.

Idag kommer jag att berätta lite om hur beslutet togs. Vi bestämde oss för att även denna kontorsflytt skulle ske inom Södermalms gränser. Det kändes rimligt. Vi gillade att hålla till på ön, särskilt på den delen av den där vi varit hela tiden – runt Medborgarplatsen. Jag var på mötet där beslutet togs och jag minns allt i väldigt tydlig detalj.

Många hade de varit. Mötena där vi trott att vi skulle få veta om kontorsflytt på Södermalm men när detta inte skedde. Det var många gånger som jag och mina kollegor lämnat mötet och vid kaffemaskinen utbytt tankar om varför. ”Varför inte kontorsflytt på Södermalm? Vi behöver ju nya lokaler!”

Man tappade hoppet litegrann. När vi frågade ledningen om varför det kom sig att vi inte flyttade till andra lokaler på Södermalm, att vi inte gjorde en kontorsflytt, så fick vi bristande svar. Ja, om vi ens fick några svar vill säga. Det var många av oss som kände oss frustrerade. Två av mina kollegor, Jessica och Mikael, valde att sluta. De gjorde sina egna kontorsflyttar på Södermalm istället, bara det att de landade på andra företag.

Det började verkligen bubbla bland oss. Den där dagen vid det där mötet vet jag att det var flera i personalstyrkan som ville ”skjuta skarpt”. Säga att vi krävde svar om kontorsflytten på Södermalm, och varför det inte blev av. Mina kollegor behöver inte göra sig besväret. Det var nämligen första punkten på dagordningen. Kontorsflytten på Södermalm, den vi längtat efter så länge, ägde tillslut rum. Det var bara en tidsfråga innan vi skulle få känna oss som hemma i nya lokaler på ön.

Om det kom som en chock? Ja, märkligt nog var det faktiskt så. Vår kontorsflytt på Södermalm var verkligen helt nödvändig. Men det hade den också varit länge, och därför fanns inga garantier på att behov skulle leda till förändring.

Så blev det i alla fall, och ingen är gladare än jag för det!