Ibland funderar jag på vad vi har mest av hemma hos oss. Detta är förstås en något filosofisk fråga. Jag menar, å ena sidan har vi förstås en väldig massa människor. Vi är 2 vuxna, 3 gemensamma barn och stundtals så många som fyra bonusbarn. Det är.. Mycket. Det vi också har mycket är skrik och bråk, föga förvånande. Sedan har vi ju förstås en tv i varje rum, vilket nog gör oss till det mest televisionstäta hushållet i vår del av Europa. Ja, ni hör ju. Det finns mycket saker hos oss. Vad vi också har mycket av är mässingsskyltar. Detta är vad jag kommer att skriva om idag.
”Mässingsskyltar?” tänker nu några av er nu. Varför i all sin dagar har man en massa mässingsskyltar hemma? Och varför? Jag förstår verkligen denna fråga och jag önskar att det finns en bättre förklaring än den jag nu ska ge er. Såhär ligger det till: Min sambo är tokig i mässingsskyltar. Detta är helt sant och vi har försökt spåra intresset utan framgång. Det har säkert något med barndomen att göra, precis som allt annat. Egentligen stoppar det inte vid mässingsskyltar. Intresset är lika stort för mässing överlag. Det är det som är den gemensamma nämnaren. Mässingsskyltar är bara väldigt behjälpligt. Särskilt när man är så många i familjen och varenda jävla dörr och pryl ska ha en skylt.
Ja, för så ser det nämligen ut. Mässingsskyltarna avverkar varandra i vårt hem. På vår dörr står det förstås, passande: ”Mamma och pappa”. På barnens alla miljoner dörrar står det deras namn och ingraverat i mässingsskylten finns deras främsta intresse vid tillfället. Vet ni vad som är lite roligt med det då? Jo, det är nämligen att barns intressen tenderar att svänga en hel del under de år då de växer upp. Ta vår son Rasmus till exempel. Det är den av alla mässingsskyltar som nog roar mig allra mest. Han är 13 år gammal och på skylten som utmärker hans rum så finns det en monster truck. Vet ni varför? Jo därför att Rasmus var 8 år gammal när alla mässingsskyltar kom på plats. Tro mig: det finns ingen i hela världen som är mindre intresserad av bilar och motorsport än han är. Idag är det bara mode, dans och musik som gäller.
Det finns många fler sådana missförstånd gällande mässingsskyltar i vårt hem. Hundens koja är ytterligare en. Vi har idag en pudel men vår gamla hund var en Amstaff terrier. Vi lyckades ändra namnet från Sonja till Milo. Problemet var bara att vi inte orkade fixa nya mässingsskyltar så bilden på en stor kamphund får fortsatt pryda kojan.
Osmakligt? Ja, lite kanske